Nu är Tummen bara ett minne blott

Jag som skulle skriva om min förlossningupplevelse... det är ju ett bra tag sedan nu. Känns som om det är ganska ointressant nu så jag kopierar hit den bästa delen bara:

"...först såg jag lite av håret, sedan en liten del av huvudet, då kallades Dr. Taerk samt Dr. Morris in och styrde den sista biten. Trots att jag svettades, spydde och var orkeslös så lyckades jag krysta ut Tummen kl. 15.03 ET.


Trots spegeln så kunde jag inte se könet ännu.


- Vad blev det? frågade jag Brandon.
- Pojke...han har mina bröstvårtor! svarade han.


Vår lilla skrikande pojke. Dion Morteza Goure.


Dr. Taerk frågade om jag ville hålla om bebisen. Absolut! Jag fick hålla om Dion en kort, kort stund. Då sa jag till Brandon, ta bilder! Han var inte sig själv, blek och chockad (och lycklig!). Han hade inte ens fotograferat någonting alls under hela förlossningen, så fokuserad han var.


Dion mättes till 54 centimeter lång och 3248 gram tung.


Andrew, Sarah och Wyatt var de första som kom på besök. De kom till och med till förlossningsrummet. Skrevs ut från förlossningsrummet kl. 16.30."


Det känns verkligen konstigt att tänka på Tummen... h*n finns ju inte kvar längre!

Hej då!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0