Dions första ambulans upplevelse!

Torsdagskvällen när klockan närmde sig 23.00 såg jag fram emot några lugna och helt jobbfria dagar tillsammans med familjen efter en riktigt intenstiv vecka (jobbade 8.30-15.15 och 15.30-23 måndag-torsdag).

Brandon mailade mig strax innan elva och bad mig att åka till akuten direkt efter jobbet. Dion andades inte normalt, verkade som om han fick kruppanfall. Jag kunde inte åka tidigare, hade inte bilen med mig...arbetskollegan som skjutsade mig körde direkt till sjukhuset. Dion lades in väldigt snabbt, vi kom överens om att Brandon skulle hem och sova för han måste till jobbet dagen efter.

Jag höll mig själv vaken fram till runt 3.30, då kom läkaren in igen och konstraterade att de måste skicka vidare Dion till Oakville sjukhus (typ 20 minuter med bil härifrån) och vi måste till och med åka ambulans med en extra sjuksköterska. Allt för att det handlar om andning... Iallafall, jag somnade tillsammans med Dion i min famn i ett par timmar, kl. 6 på morgonen åkte vi till Oakville Hospital med ambulansen. Där fick vi ett eget rum, som var isolering, för att det handlar om andning/hosta...delvis för att det var nyfödda bebisar i andra rummen. Det visade sig att vi måste övernätta där för att bevaka Dions syreupptag i ett dygn. Brandon åkte förstås till sjukhuset och stannade där fram tills både jag och Dion somnat. :) Stackars Dion som inte gick ut ur rummet en enda gång från fredag kl 6.30 fram till idag kl 11.30 då vi äntligen fick åka hem.




Hela tiden var Dion på strålande humör - alltid lika glad. Skrattar mycket. Dock märktes det tydligt att han tyckte att rummet var alldeles för litet, han kunde knappt springa runt utan att bli trött. Han fick ett par nya puffar som han måste ta dagligen, hoppas verkligen det hjälper mot kruppen den här gången!

  

Dion var så glad när vi kom hem, han bläddrade igenom hans böcker som om de var alldeles nya. :) Söt!

Hej då!

Kommentarer
Postat av: Lisa Å

Men lilla plutten då. Sjukhus är aldrig roligt. Satt på akuten i typ 3 timmar sist Magne klagade på halsen och det fanns misstanke om att han svalt en legobit eller pärla på förskolan. I väntrummet var han som en solstråle, myste, tittade på TV, drack juice och käkade mackor. Medan jag bara ville hem då det kändes löjligt att sitta där med Magne så som han var. Men å andra sidan ville man få OK från läkaren om att det inte fanns ngt i halsen eller luftvägarna. Äntligen ett rum, vänta vänta 30 min till. Läkare kom, gapa kolla hals, lyssna lungor.. tack och hej.. :P

Hoppas puffarna hjälper och att ni slipper fler "äventyr".

2012-05-14 @ 10:03:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0