Pasta...NEJ potatis!

Köttfri Måndag som vi hållit på i några veckor nu - i måndags ordnade jag squash spaghetti med stekta tofu samt grönsaker. När jag skrapade "spaghetti" ur squashen, då sa Dion "pasta", jag nickade... jag ljög, jag vet. Jag tänkte och hoppades att han skulle äta upp maten problemfritt eftersom han älskade pasta så mycket!
 
Ack så fel jag hade!
 
Väl vid matbordet:
 
Dion: PASTA (bokstaverade otydligt, så otydigt så bara jag och ibland Brandon fattar)
Jag: JA, PASTA. MUMS!
 
Dion tog några spaghetti med gaffeln...och spottade ut allt direkt:
 
Dion: POTATIS!
Jag: NEJ, INTE POTATIS. PASTA..SPAGHETTI..
 
Dion tittade fundersamt på mig och litade på mig på nytt och tog spaghettin i munnen en gång till. Samma sak igen, han klarade inte ens tugga ett tugg.
 
Dion: POTATIS!
Jag: NEJ...OK...SPAGHETTI... SQUASH. 
 
Vet, han fattar inte det sista jag bokstaverade, bara för min egen skull...alltså, jag ljög inte! ;) Iallafall, han har rätt, squashen smakar mer som potatis än pasta och han har svårt för potatis... Däremot tyckte han om tofu och kokta broccoli.
 
Jag sa till Dion "le!" när jag skulle fota... så fick man se ett stort leende, även om han inte fick pasta till middagen.
 
Hej då!

Dions teckenspråk växling...

Jag måste bara få uppdatera lite för att jag själv inte ska glömma det! Kanske lite roligt för er att hänga med också? :)
 
I tisdags fascinerades jag av Dions kommunikation sätt. Som flesta av er redan vet, Brandon tecknar inte rent ASL när han samtalar med Dion. Han växlar mellan ASL och Svenskt teckenspråk. Ibland några tecken blandade i en och samma mening. Däremot använder jag bara svenskt teckenspråk när jag pratar med Dion. Dion tecknar numera bara svenskt till oss båda två, bara några fåstaka ord körs på ASL (som "more" och "milk"). Men nästan alltid ett och samma språk till oss båda två, jag har aldrig sett honom teckna två olika teckenspråk med samma betydelse vid ett och samma tillfälle. Det har dock hänt ett par gånger att han tecknar "mer" istället för "more" till mig.
 
Brandons barndomsvän, Cheryl, sover hos oss i en vecka nu - hennes två katter är med också. Dion pratar mycket om katterna, som t.ex. var katten är... katten sover uppe... alltid på svenskt teckenspråk tills i tisdags då jag och Brandon tillsammans med Dion var i köket precis då Cheryl kom hem.
 
Dion sprang till Cheryl:
 
Dion: CAT, CAT THERE!
Cheryl: OH YES, CAT THERE... GIVE ME A HUG!
Dion: CAT THERE!
 
Sen ttittade han upp till mig och sa:
 
Dion: KATT, DÄR!
Jag: JA, KATT GLAD CHERYL HEMMA NU
Dion: KATT DÄR!
 
Helt otroligt! Jag tror att Dion vet att jag och Brandon kan båda språk, då kör han bara med ett till oss medan våra vänner inte kan svenskt teckenspråk... det ska bli intressant att se hur han utvecklar! :)
 
Avslutar med en bild från badet tillsammans med pappa igår!
 
Bamse badbok i bakgrunden har han haft sen han var några månader gammal. Han älskar speciellt en sida i den, jag försökte filma när han tecknade (typ fyra ord som beskriver händelsen på just den sidan...men lyckades inte bra igår). En annan gång! :)
 
Hej då!
 
 

Happy belated Valentines Day!

Alltid lika uppskattat med handgjorda kort - de har Dion gjort på dagiset. Så sött!
 
Visste ni att här brukar man "dela ut" (eller jag kanske ska säga, skriva... frivilligt eller ofrivilligt) kort/köpa mindre presenter som pennor, klubbor till alla i sin klasskompisar. Speciellt i låg- och mellan stadiet. Det verkar också ske på dagiset. Dion fick två kort samt en klubba - detta fick han av bästa vännen Shelby :)
 
Personligen tycker jag att detta här är lite...överdrivet. Man gör inte det med kärlek direkt. Jag får se hur jag gör i framöver, om jag hakar på den Nordamerikanska kulturen eller inte... att ge bort till de man verkligen bryr sig om är helt ok, men till 20 klasskamrater?! 
 
Hej då!
 
 

Mr. Bollen!

Min present till Brandon på Alla Hjärtans Dag var... att ta reda på Bollens kön. Bara för att han tjatat sååå. Jag ljög tillsist att jag inte kunde ta reda på det för att MVC sa att de inte hade denna information i systemet vid mitt senaste besök som var den 26:e januari. Min nästa ultrasound undersökning sker den 4 mars.
 
I själva verket hade de svaret i deras system. Jag bad dom att skriva ned på en lapp och lägga i ett kuvert. Jag tog med mig kuvertet till ett cupcake bageri och beställde tre cupcakes med Alla Hjärtans Dag som tema samt svaret (blå/rosa glasyr) inne i cupcakes. Samt några ljusblå och rosa hjärta ovanpå som ett ledtråd, tänkte jag.
 
Jag var ganska otydlig när jag gav dessa till Brandon. Hans första reaktion var "girl?" eftersom kakorna var väldigt rosiga. Jag försökte förklara lite bättre, att svaret finns INNE i dessa formar. Det tog lite tid innan han fattade. Även att jag inte visste om det själv. HUR? frågade han istället för att börja äta.
 
När Brandon väl fattade min present till honom - då skar han upp den i två bitar istället för att äta. :)
 
Det blir alltså en Mr. Bollen!
 
Lappen som jag fått av MVC.
 
Tyvärr, även om jag trodde att jag var helt mentalt förberedd så blev jag riktigt ledsen. Självklart kommer jag att älska Bollen så fort han tittat ut. Jag tog aldrig reda på könet när jag var gravid med Tummen - för en flicka ville jag så gärna ha. Men när Dion föddes, älskade jag honom från första sekunden, pojke eller flicka...det kvittar i efterhand. Nåväl, Brandon är iallafall jätteglad över presenten, bästa present han kan få, sa han. Vilket glädjer mig även om jag inte kan förstå honom varför.
 
Förresten, ifall ni undrar... Dion var färdig med maten, han ville gå ner, jag frågade om han ville ha fika. Ett bestämt nej fick man till svars! Så, han fick gå...och han missade hela showen! ;)
 
Hej då!

Presenter i efterskott...

...är aldrig fel! Man uppskattar nästan ännu mer att få en ny leksak ganska oväntat. Min storfamilj i Sverige beställde en bakmaskin som inte levererades förrän idag.
 
Min nya leksak i köket! På söndag premiärbakas det semlor...till tjej-sopp-semmelträff härhemma hos mig. Ser fram emot det mycket!
 
Ett STORT tack till mamma, pappa, David, mormor, morfar, Maria & co och Amir för den fina presenten!
 
Hej då!
 
 

Fat Tuesday today...

Syrran skrev i whatsapp tidigare idag "om någon inte vet, det är fettis dagen idag". Hur kan man glömma det? Inte jag iallafall. Igårkväll bakades det bullar, idag serverades det semlor efter maten!
 
Dion var så lycklig när Brandon sa "fika!" när vi var klara med middagen. Han ville också ha en hel semla, han åt till och med slut på den! Vår lillpojke med ett stort utrymme för efterrätt!
 
Min, min och min... Dion delar allt mindre och mindre nuförtiden :)
 
Hej då!
 

Första bilden på Bollen!

Jag kom på att jag inte skrivit någonting om Bollen - jag är inne på 26:e vecka nu och Bollen är beräknad till den 25 maj. Här kommer bilden på den allra första "mötet". Då var Bollen knappt i vecka 15,
 
 
Kopierar hit vad stod på julkortet 2012:
 
Mamma: VAD FINNS I? *peka på min mage*
Dion: BALL
 
Ja, därför kallar vi Dions blivande syskon "Bollen" just nu. :) God Jul & Gott Nytt År!
 
Kram / Elisabet, Brandon & Dion
 
***

Graviditeten har gått bra hittills. Det enda som stör mig är att jag inte bör anstränga mig mer än lugna promenader på grund av föreliggande moderkakan (placenta previa) sen jag var i 4:e månad. Sen jag blev gravid har jag gått upp lite mer än 11 kg, det låter mycket men det var så med Dion också. Jag gick upp hela tiden fram till vecka 35 då stannade vikten på 79,5 kg i fem veckor innan Dion kom ut. Hoppas det är så den här gången med! :)
 
Här bjuder jag på ett par bilder, från nu ikväll.
 
 
Puss på dig Bollen! Dion pussar min mage...eller Bollen ofta! Inte bara det, ibland måste han också slå den... ja, jag vet... det här är bara början!
 
Hej då!

Oväntat tandläkarbesök :(

När jag och Dion höll på och bakade blåbärsmuffins, jag skulle bara hämta ägg - hann inte ens plocka ut ägget från kylen när jag såg Dion liggande på golvet. Han grät så...blödde massa ur munnen också! :(
 
Jag kollade snabbt, en av framtänderna var lös! Vi åkte in till våran (min och Brandons) tandläkare och chansade på att Dr. Julie har någon minut över för Dion. Det gjorde hon! Tacka det ovädret, många ställer säkert in deras besök på grund av snöstormen. Vi bor nämligen bara 1-2 minuter med bil till tandläkare.
 
 
Väl inne hos dom tog Dion det bra i början men när Dr. Julie ville att han skulle gapa, det var inte enkelt- blev rädd och ledsden! :( Han är väl fortfarande lite för ung för ett sådant besök... speciellt helt oväntat och oförberett! Men vi lyckades få honom gapa smått tillsist - det såg ok ut, sa Dr. Julie. Lösa tänder på småbarn kan läka av sig själva eftersom deras ben fortfarande är mjuka. Så, vi hoppas på det bästa så att vi inte behöver dra ut en tand redan nu! Återbesök om ett par veckor... Dion var glad efter vilostunden idag, så jag hoppas att han är helt återställd fort så jag behöver inte ha ett sådant dåligt samvete!
 
När vi kom hem igen gräddade jag blåbär muffins som vi alla åt till mellanmål :)
 
Hej då!

Skotta, skotta och skotta snö all day long!

Vädret här i Kanada, eller mer specific Ontario...eller ännu mer nogarrant, här i Toronto ändras temperaturen väldigt fort och väldigt ofta! Det har inte varit någon fin vit vinter som i Sverige, men idag snöade det non stop... tror det ligger på minst 30 cm snö - allt från bara inatt och hela dagen idag. Igår var det nästan grönt och på tisdags sägs det bli lite varmare som +7 grader.
 
Vi har en ganska stor driveway som är delat med grannen och ja...det känns som om vi inte gjort någonting annat än att skotta snö! Man blir aldrig klar liksom... Jag är helt slutkörd!
 
Faye, vår granne. Hon och hennes man är hur snälla som helst! De skottar åt oss, klipper våran gräs ibland etc. Härligt med en så skön granne! Dion fick denna mini röd spade i julklapp av Faye :)
 
Förresten, skolorna i hela Peel/Halton area är stängda idag. Mest för att skolbussar inte körs i detta väder och typ alla åker skolbuss till och från skolan. Om skolorna är stängda då stänger även dagis runtomkring även om de inte tillhör kommunal. :/ Eftersom dövskolan inte är någon kommunal skola, så brukar skolan hållas öppet i vilket väder som helst - men idag stängde även ECD School for the Deaf! Jag åkte dit imorse, men fick åka hem direkt. Tur att jag bara bor 3 minuters bilavstånd från skolan.
 
Hej då!

Mormor...farmor...lika långt borta, nästan!

Torsdagen den 31 januari flög Dions farmor, JoAnne, till Victoria Island, British Columbia. Hon fick en fastanställning därborta... besultet har inte varit enkel att fatta men det känns bäst så, för hennes egen skull.
 
Här har vi några bilder från farmor och Ron senaste besök, söndagen den 27 januari.
 
De fick ett litet fotoalbum av Dion, mycket uppskattat! :)
 
 
Avslutade kvällen med ett restaurangbesök - ja, jag åt upp ALLT vad som fanns på min tallrik plus lite till! Sjukt, jag vet! :)
 
Nu känns det som om både Dions mormor och farmor bor "lika" långt borta från honom. Vi får helt enkelt se till att han ändå får en fin relation till både genom webcam och sånt där vad dagens teknik har att erbjuda!
 
Hej då!

Mini superbowl party

Igår var det ju superbowl - jag bryr mig inte så mycket om det egentligen. Men eftersom Brandon bjudit hit några kompisar, då passade jag på att bjuda hem deras damer som också är mina kompisar :)
 
Vi satt i vardagsrummet tillsammans med Dion och hans lillkompis, Rainna för det mesta medan männen var därnere och fokuserade på TV med mycket mat och dricka.
 
  
 
Det extra roliga är, jag var med på en "välgörenhet" (eller vad det nu heter på svenska) gissning lek på jobbet, vinnaren skulle få 100 dollars och resterande $ går till Youth Teenage Conference for the Deaf (om jag minns rätt och jag vann! ;) Man skriver ner namn på varje ruta man vill satsa på, en ruta kostar $2 - man kunde inte se vad för siffror det var heller så det var rena rama chansningen! Jag bokade upp tre rutor bara... :)
 
Bilderna har jag fått av Tammy - tack! :)
 
Hej då!

Dions allra första klippning - genomfört!

Igår gick vi till en riktigt trevlig barnfrisör salong här i Milton för Dions allra första klippning. Det gick jättebra, Brandon förberedde honom genom att titta på några you tube klipp på morgonen - det hjälpte nog! :)
 
   
 
Han har kvar sina lockar (fast kortare) och nu tycker jag att han nästan har en tjejig frisyr... Brandon som klagade på att han ser ut som en flicka på grund av hans långa hår ;) Fast...om Brandon fick bestämma helt och hållet och inte komma halvvägs, då hade han snaggat Dion. Lillstackaren!
 
Hej då!
 
 

Comeback!

Känns som om jag inte har bättre ställe att hålla min familj och vänner uppdaterade samtidigt dokumentera allting som sker nu, speciellt Dions utveckling och framgångar. Så, härmed gör jag ett nytt försök att hålla den här bloggen levande igen vilket också innebär att jag förhoppningsvis får en fin bloggbok i julklapp igen (fick ingen bok i julas) ;) En ursäkt till varför jag inte uppdaterat är... min dator strulade alltför mycket. Ingen åäö på andra datorer, i julas fick jag en ny laptop med svenskt tangentbord. Så...inga fler ursäkter nu!
 
Jag kommer att uppdatera färska händelser att börja med, och ibland dyker det säkert upp små gamla minnen från de månader jag missat!
 
Hej då!
 
 

RSS 2.0