Svante, vår andra älskade pojke!

Eftersom det tog så lång tid och inte minst, mycket ont efteråt när jag födde Dion, så var jag nog lite mentalt förberedd att det blir en andra likadan upplevelse.
 
I fredags började jag verkligen känna lite smärta, lite som mensvärkar. Dock mindre ont än mensvärkar så jag orkade stanna uppe och hade en kompis på besök sent på kvällen. Senare på natten var det lite svårt att sova ordentligt då jag kände av värkar lite till och från, ringde min tolk, Jodi (samma tolk som var där för mig när Dion föddes) och förvarnade henne om att det eventuellt var dags. Eftersom Jodi bor en bra bit härifrån så kom hon över redan samma natt och sov över hos oss! :)
 
På  morgonen trodde jag verkligen att jag skulle föda närsomhelst, vi skyndade oss till sjukhuset som ligger knappt 7 minuters bilkörning härifrån. Väl framme där runt 8.30 tiden, och de bekräftade att värkarna inte var tillräckligt regelbunda (runt 8 minuters mellanrum i genomsnitt) samt bara 2 cm öppet... hur skulle jag överleva? Det var ju bara att bita ihop, fick morfin och gravol spruta för att lugna ner mig, förhoppningsvis skulle jag också kunna vila lite extra medan jag värkade. Åkte hem, väldigt sömnig från sprutan, förblev sängliggande från typ 9.00 till 13.30 fast inte mycket sömn fick jag. Värkarna stoppade ju inte men väldigt trött/lugn och sömnig var jag! Fram till runt ett två tiden sade jag ifrån, för ont hade jag! Ringde till sjukhuset igen och de tyckte vi kunde komma tillbaka. Det var på tiden! 7 cm öppet samt värkarna var väldigt regelbunda så de gav mig epidural spruta strax därefter och då försvann all värkar!
 
Så otroligt säger jag bara. Jag har förstått... i Sverige ger man ju inte epidural sprutor... HUR (...och varför???)? Jag skulle aldrig klara mig! :)
 
Iallafall, jag var mig själv igen - kunde prata igen, kunde kolla mobilen, ringde hem till mappa, svarade på emails, tog bilder och sånt där. När klockan var 17.30, då kunde sjuksköterskan känna huvudet! Det var dags! De förberedde allting och jag krystade enligt sjuksköterskans order eftersom jag inte kunde känna någonting själv. Med andra ord, jag njöt! Jag tog till och med några bilder själv...orkade skämta med personer i omgivningen. Det var en så rolig upplevelse mitt i allting! Knappt 10-15 minuter senare (kl. 17.52) kom skrikande Svante ut! Jag mådde så bra, var fortfarande pigg. Behövde bara sy ett par stygn samt pusha ut moderkakan. That's all! En sådan härlig känsla! Jag som förväntade mig en ordentligt smärta och allt där jag fick gå igenom med Dion.
 
Svante Sandor Goure. 3545 gram. 52 cm. På hans bf-dag, 25 maj 2013!
 
Dion spenderade dagen med farfar och Sheila efter att ha följt med oss till sjukhuset på morgonen. De kom över runt en timma senare. Vi var fortfarande kvar i förlossningsrummet... Dion var blyg men visade en sådan kärlek till Svante direkt. Härligt! Bilder härnedan sammanfattar ca 30 timmars på sjukhuset:
 
    
   
 
 
Brandon och Dion sov hemma medan jag och Svante stannade kvar på sjukhuset över natten. Runt 8.30 kom de tillbaka med 30 vackra vita tulpaner som Dion valt själv. Min första tvåbarns svensk morsdag! :)
 
 
Hela dagen blev en lång väntan på att få åka hem. Först måste Svante göra några tester för att få åka hem. För att ta olika tester såsom gulsot, blodprov o.s.v. måste han vara minst 24 timmar gammal. That's why! Medan vi väntade kom några kompisar, Brandons pappa samt Sheila på besök... Paul och Tammy tog väl hand om Dion halva dagen...de åkte hem vid lunch så att Dion kunde äta och vila...tillbaka igen senare på eftermiddagen. Väldigt uppskattat med hjälpsamma vänner!
 
       
 
Jag vill också dokumentera att sjukhuset verkligen är ett rätt så litet sjukhus jämfört med var Dion föddes (Universitet sjukhuset; St Michael Sjukhuset mitt i stan i Toronto). Där kändes det väldigt ytligt, medan här hade jag en och samma (underbar) sjuksköterska hela tiden. Jag kände till läkaren också, all mina MVC besök fick jag träffa fyra olika läkare för det är bara de fyra som turades om jobba på förlossningens avdelning. En fin och hemmakänsla- stäming där på avdelningen. Utan att träffa på flera nya ansikte hela tiden, utan strikta regler som besöktider o.s.v.För att förstå hur litet sjukhuset är... den 25 maj föddes endast Svante, iallafall fram till sent på kvällen, typ 23 tiden, då kom en annan bebis ut. Inte mer än så. 
 
Runt kl. 19.30 på morsdag-söndag åkte vi hem!
 
Hej då!
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Madde

Grattis till andra sonen! Härligt att läs och se bilderna!! <3

2013-05-29 @ 21:24:42
Postat av: Magdalena


Stort grattis!
Härligt! :)
Epidural spruta ges väl i Sverige eller har de slutat? För de gavs när min pappa jobbade på BB (han var den som brukade ge), får fråga honom om han vet :)

Vilket som, stort grattis igen och lycka till med tvåbarnslivet! :)
Hälsningar från Finland!

2013-05-29 @ 21:46:35
Postat av: Mamma

Hej
Underbar att skriva o läsa o hörlig bild verklig.
puss kram

2013-05-29 @ 23:15:09
Postat av: Ida

Oj vilken förlossning! Härligt att det blev en lättare förlossning än den första. Vilken skillnad på sjukhusen också. Förstår att det var mycket mer familjärt på sjukhuset nu sist. Blev tårögd när jag såg alla fina bilder. Vilken fin familj ni är. Stor kram från oss alla!!

2013-05-30 @ 17:01:24
Postat av: Charlotte

Fantastiskt att få uppleva ännu ett underverk! Skönt att du fick en bättre upplevelse denna gång än förra, strongt jobbat! Och grattis till fina Svante - försök njut nu av den första tiden som 2- barnsmamma! Stor kram!

2013-05-30 @ 20:17:08
Postat av: Fridolfina

Stor grattis till Svante och Dion blir storebror! =) Kul att läsa förlossningsberättelsen och se bilderna. Skönt att din andra förlossning gick bättre. Soliga kramar!

2013-06-02 @ 14:16:13
URL: http://tomaatti.blogg.se
Postat av: Jonna M

Åh blev rörd av din berättelse och det blev bra till slut :) jag hade med alla tre förlossning och fick Epidural spruta, det var det bästa medicin man kan få :) njut av tiden som två barns mamma. ni har fina barn

2013-06-05 @ 06:57:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0